Professor René Oosterlinck, chef för enheten för externa relationer på ESA, förklarar i denna podsändning upprinnelsen till rymdlagarna under kalla krigets dagar och hur de senare formades i samband med uppskjutningen av Sputnik 1957 och uppskjutningen av den första amerikanska satelliten ett par år senare. Rymdkapplöpningen hade därmed startats och speciellt då vem som först skulle landsätta människan på månen. Vid den tiden hade ingen nation någon som helst suveränitet i yttre rymden, vilket ledde till "The Outer Space Treaty" som fastställdes av Förenta Staterna i 1967. Detta fördrag erkände att rymden tillhörde alla. 

Fördraget är inte i fas med tiden

När USA 1969 tog tätpositionen i rymdkapplöpningen med landstigningen av den första människan på månen, och när det kalla kriget började närma sig sitt slut hade dock utforskningen av rymden helt förändrats. Även om det ursprungliga fördraget från 1967 hade 4 stycken tillägg, så finns det många delar vari de nuvarande bestämmelserna är otydliga eller helt enkelt saknas. Ett exempel på detta är den industriella utvinningen av mineraler från asteroider. Ett annat område som lagen inte täcker är det intellektuella kapitalet. Detta är särskilt relevant för den internationella rymdstationen där utvecklingen inom de olika forskningsområdena styrs av de deltagande ländernas nationella lagar. De europeiska länderna är idag de enda som går under en gemensam lag. Sist men inte på något sätt minst är frågan om allt rymdskrot. För närvarande finns det inga lagar som reglerar denna typ av föroreningar. I dessa och många andra områden saknar "The Outer Space Treaty" någon förankring i verkligheten och det är hög tid för en revidering av fördraget.

Foto: ESA (European Space Agency)
Källa: http://www.esa.int/SPECIALS/ESApod/SEM6DD0CYTE_2.html