Om dagarna arbetar Morris Jarvis med instrument och reglerteknik på Intels allra nyaste fabrik. Om nätterna och på helgerna är han verklighetens version av "Astronauts Farmer", när han bygger en farkost som han någon gång ska kunna ta sig ut i rymden med. Jarvis och hans 10 kompanjoner har byggt en prototyp som kommer att kunna ta den vanliga människan på en suborbital rymdresa. Han har döpt farkosten Hermes, som i den grekiska mytologi var gudarnas budbärare.
– Det är något jag strävat efter länge, säger Jarvis, som har en kandidatexamen i flygteknik. Allt handlar om rymdfärder för vanliga människor.
Jarvis har i sitt hem i östra Mesa i Arizona under tre års tid arbetat med den senaste prototypen, en blänkande vit skapelse som påminner om en kantig version av NASAs rymdskyttel och har plats för fyra passagerare. Problemet som Jarvis nu har ställts inför att han är i behov av finansiering för att kunna få en fungerande modell att lyfta från marken. Han räknar med att han behöver omkring 100.000 dollar för att kunna utföra tester under glidflygning. För fortsatta tester behöver han 1.5 miljoner dollar för att kunna lyfta farkosten med hjälp av en heliumballong, vilket är den billigare metoden av de två han har tänkt sig. Att lyfta farkosten med en raket skulle kosta honom 5.4 miljoner dollar.
Jarvis planer för kommersiella flygningar bygger på att resenärerna betalar 25.000 dollar för en resa som använder sig av heliumballingmodellen, och 100.000 dollar för en resa med en farkost som drivs av en raketmotor. De första resorna kommer att företas med en farkost som hänger under ett antal ballonger och är fastbunden till en säkerhetssfallskärm till en höjd av 34 kilometer. För ökad säkerhet kommer farkosten att ha tryckutjämning och rymdresenärerna kommer att ha på sig tryckutjämnande rymddräkter. Där uppe får de en utsikt mot Jorden, men kommer endast uppleva fem minuter av tyngdlöshet under det fria fallet som tar dom tillbaka till Jorden.
Hela flygturen kommer att ta omkring sex timmar
I fas 2, kommer passagerarna att uppleva 10 minuter av tyngdlöshet när de tar en suborbital flygtur till en höjd av drygt 100 kilometer, en resa som kommer att ta omkring 45 minuter. Men fokus ligger nu på helimballiongversionen för att kunna generera tillräckligt med intäkter för att kunna betala för utvecklingen av en raketmotor.
– Från det stadiet kan vi börja tjäna pengar och på egen hand slutföra raketvarianten, säger Jarvis.
Det finns i princip inget som hindrar att vem som helst kan skjuta iväg en raket från amerikansk mark, så länge man har en licens från den amerikanska federala luftfartsmyndigheten (FAA).
– Den svåraste delen är inte att bygga farkosten utan den byråkrati som man måste ta sig igenom, säger Jarvis. När FBI knackade på min dörr ökade dock intresset från media för mitt projekt.
Detta hände i mars 2001, när Jarvis försökte att importera ryska raketer för sin rymdfarkost. de var relativt billiga, 6000 dollar stycket, då det rörde sig om ryskt militäröverskott. Men all pappersexercis för att kunna köpa dom var fruktansvärt besvärlig, vilket gjorde att de fick lägga planerna om en raketdriven farkost på hyllan.
Jarvis som nyligen har fått sitt flygcertifikat för att kunna göra testflygningar med ballongvarianten, säger att det skulle inte vara möjligt att bygga raketen om han hade arbetat för ett företag inom flygindustrin.
– Då skulle jag ha fått skriva under ett papper där jag bedyrade att jag inte sysslade med någon konkurrerande verksamhet. Dessutom är Intel en väldigt bra arbetsplats för att bygga högteknologiska saker.
Njuter av den uppmärksamhet han får
Folks reaktion på Jarvis projekt varierar från de som bara stirrar till de som över huvud taget inte vill ha något att göra med privata rymdfärder, och de som är väldigt fängslade och intresserade.
– Vanligtvis, så tror folk inte på iden, men ganska snart inser dom att allt bygger på teknik som idag redan finns. Själv skulle jag utan tvekan genomföra en resa.
Åtminstone en flygtekniker sa att en privatperson som bygger en egen kommersiell raket inte är så otroligt som det låter.
– Det är definitivt inte en vansinnig ide, eftersom det kan faktiskt genomföras, sa Kumar Amorally chef för forskningscentret för rymdteknik vid University of Arizona. Om någon kan visa att det kan genomföras, så kommer det att bli en stor grej för alla. Men tillade att ett sådant projekt kräver astronomiska mänger av pengar och en strikt hänsyn till säkerheten.
För för närvarande, njuter Jarvis av den uppmärksamhet han får från de som ser farkosten och de som hör talas om den.
– Det är inget man ser varje dag, säger Jarvis. När jag rullar ut rymdfarkosten, kommer alla grannarnas barn och ställer sig runt den.
Källa: http://www.azstarnet.com/metro/210616
Foto: Christine Keith / Arizona Republic
