Ett par tidiga prototyper av rymdhissar kommer att göra ett försök att lyfta från marken vid tävlingar under Wirefly X Prize Cup som går av stapeln mellan den 20 och 21 october i Las Cruces, New Mexico.
Förhoppningen är att en dag kunna använda rymdhissar, som med hjälp av en robot klättrar upp längs en kraftig kabel omkring 100 000 kilometer lång, för att kunna skicka människor och material ut i rymden till en mycket låg kostnad. För att sporra utvecklingen av den tekonologin har NASA etablerat två årligen återkommande tävlingar, kallade "Power Beaming Competition" och "Tether Strength Competition". Den första tävlingen hölls 2005, men ingen vann någon av tävlingarna.
I "Power Beaming Competition", måste de deltagande lagen skicka en robotstyrd klätteranordning uppför en kabel som hänger från en kran med en minsta hastighet av 1 meter per sekund. Klätteranordningarna kommer att dömas utifrån hastighet och vikt, där de tre första lagen erhåller en prissumma på 150 000, 40 000 respektive 10 000 dollar. Det finns dock en hake i det hela. De får inte använda någon form av bränsle, batterier eller någon form av elektrisk förlängningssladd, eftersom de riktiga rymdhissarna som så småningom skall gå ut i rymden inte kan använda sig av något av detta. Den enda energikälla som får användas är ljus som antingen kommer från solen, en strålkastare, laser eller mikrovågor.
Ett dussintal lag kommer att delta i "Power Beaming Competition". Omkring sex till åtta lag kan ha utrustning nog som klarar av att klättra hela vägen upp, säger Ben Shelef, en av grundarna av Spaceward stiftelsen som har sitt säte i Mountain View i Kalifornien. Under förra årets tävlingar var lagen tvungna att använda en strålkastare som tävlingsledningen försåg dem med under tävlingarna. Detta året kan de ta med sig sin egen energikälla.
Måste klättra drygt 61 meter
Ett kanadensiskt lag från universitetet i Saskatchewan, som under förra årets tävling klättrade till rekordhöjden 12 meter, säger att de håller på att utveckla en egen laserdriven energikälla för sin klätteranordning. Lasern kommer förmodligen inte att bli färdig i tid för tävlingarna, vilket gör att laget istället måste förlita sig på en kraftig söklykta. En strålkastare blir förmodligen billigare på kort sikt, men på lång sikt är en laser förmodligen ett mer effektivt sätt att flytta en rymdhiss på. Om de hade haft möjligheten att använda sin laser redan detta år, hade planen varit att klättra de 61 metrarna (200 feet) hela vägen upp längs kabeln. Nu tror dom att de bara kommer att kunna nå halva den höjden.
– Vi tror nog inte att vi är riktigt redo detta året, säger lagledaren Clayton Ruszkowski. Vi hoppas att kunna nå 100 feet.
Steve Jones, kapten för laget från universitetet i British Columbia i Kanada, säger att deras klätteranordning är tillräckligt lätt för att inte behöva en koncentrerad ljuskälla såsom en laser. Istället klarar den sig antingen på vanligt solljus eller en strålkastare.
– Vi är ganska säkra att vi kan vinna någon av tävlingarna, sa Jones i en intervju till New Scientist. Hans lag har faktiskt nämnts som det lag som har störst chans att ta hem segern detta år.
Måste använda extremt lätta kablar
Den andra tävlingen "Tether Strength Competition" inriktar sig på att stimulera utvecklingen av lättviktsmaterial som är tillräckligt starkt för att kunna tänjas 100 000 kilometer ut i rymden utan att brytas sönder. Många av de som tror på rymdhissar anser att ett tunt rep tillverkat av nanotuber är det enda realistiska valet av material. Under tävlingarna kommer en två meter lång kabel som är tvinnad och uttänjd till bristningsgränsen att användas. Kabeln får dock inte väga mer än 2 gram och måste kunna bära dubbelt så mycket vikt i förhållande till förra året innan den bryts sönder.
Tre lag kommer att delta detta år, och de kommer att använda sig av en kabel tillverkad av Zylonfibrer, samma typ av fibrer som tidigare har använts i skottsäkra västar. För att maximera styrkan i materialet har lagen experimenterat med olika tillverkningsmetoder för att knyta ihop fibrerna.
Tävlingarna kommer att hållas varje år fram till 2010, så även om ingen vinner priset detta år kan de tävlande försöka igen nästa år.
– Vi kommer helt enkelt att fortsätta och se vad vi kan åstadkomma inför nästa år, sa Jones.
Bild: Elevator 2010
