"Space Elevator"-spelen som hölls vid Wirefly X Prize Cup i Las Cruces, New Mexico har precis avslutats och var en ganska lyckad tilldragelse. Att organisera ett sådant stort evenemang kräver mycket arbete, tid och kraftansträngningar. Utan ett stort antal frivilliga ideellt arbetande entusiaster skulle Spaceward, organisationen bakom spelen, aldrig lyckats genomföra det.
Efter en veckas hårt arbete med kvalificeringsrundor resulterade det i att 12 utav 20 registrerade lag slutligen tog sig till "Power Beaming Competition", för att göra upp om prissumman på 200 000 dollar. De sex lagen var Kansas City Space Pirates, TurboCrawler, LiteWon, UBC-Snowstar, Climber1 (from University of Michigan) and USST. Lagen utgör en ganska bred mix.
The KC Space Pirates är en familjeangelägenhet, TurboCrawler kommer från Max Born College i Tyskland, LiteWon är ett lag från en gymnasieskola i Kalifornien, Snowstar från University of British Columbia och USST från University of Saskatchewan Space Design båda från Kanada, samt Climber1 som kommer från University of Michigan.
Förutom dessa lag kom anslöt sig ytterligare två lag i sista minuten, Centaurus Aerospace från Salt Lake City och Punkworks från Toronto. Båda lagen använde sig av mikrovågor som energikälla. Dock visade det sig att Centaurus Aerospace mikrovågskälla inte fungerade så de slog ihop sig med Punkworks och bildade laget Punktaurus, och bestämde sig att dela på vinstsumman om de vann. Övriga lag som inte klarade av att kvalificera sig hade antingen otur, mekaniska problem, leveransproblem av utrustning, eller dök helt enkelt inte upp.
Problem med vindarna
Denna deltävling som innefattade att en klättermaskin skulle ta sig uppför en kabel, var intressant ur många aspekter. Flera lag gjorde ett antal försök att ta sig hela vägen uppför en drygt 60 meter lång kabel. Första laget upp var laget från Michigan, som lyckades med bedriften att ta sig hela vägen upp med endast en strålkastare som energikälla. Tyvärr tog de för lång tid på sig, 6 minuter och 40 sekunder mot den enda minut som var kravet för att kunna göra anspråk på prissumman om 200 000 dollar. Emellertid var tävlingsförhållandena inte optimala. Alla försök utfördes i den starka vind som hela tiden rådde på platsen. Detta betydde att kabeln pendlade fram och tillbaka, vilket gjorde att klättermaskinerna skakade kraftigt i början på sin väg upp, vilket var tillräckligt för att två av lagen inte skulle kunna genomföra sina försök. Det intressanta med försöket som genomfördes av laget från Michigan, var att medan klättermaskinen tog sig upp för kabeln, så dämpade den det mesta av svängningarna, vilket gjorde att den tog sig ända upp till toppen. Farten fick den genom åtta riktade strålkastare på vardera 70 000 watt, som var fästa i nederdelen av klättermaskinen.
Det tyska laget hade tävlingens tyngsta klättermaskin med en vikt på 26 kg, vilket egentligen var 1 kg för mycket för att delta. Men efter lite omräkningar och förhandlingar med tävlingsledningen fick de tillåtelse att delta. Denna höga vikt fick de efter att de hade monterat två stycken tjocka stålplattor som extra vikt för att motverka de kraftiga svängningar de fick i kabeln orsakat av vinden. Trots denna åtgärd lyckades de inte ta sig hela vägen upp. Vid ett andra försök lyckades de att ta sig hela vägen upp på tiden 3 minuter och 27 sekunder. En annan intressant sak är att de hade tagit med sig en strålkastare från Tyskland på hela 18 000 watt, och de hyrde dessutom en på 12 000 watt från Hollywood.
KC Space Pirates lyckades inte alls på grund av den starka vinden. Snowstar klarade inte heller av det. Starten gick dock bra och den lyckades att ta sig upp en lort bit, men efter ett tag tappade klättermaskinen grepp om kabeln. Man kunde se hjulen röra sig, men själva klättermaskinen rörde sig inte.
LiteWon klarade av att ta sig upp för kabeln två gånger. Vid första försöket tog det 5 minuter och 31 sekunder, men efter ett par justeringar kortade de den tiden till 2 minuter och 2 sekunder. Mycket imponerande för att vara ett lag med gymnasieelever.
Klarade tiden men diskvalificerades
Men det snabbaste laget var utan tvekan USST. Till skillnad från övriga lag hade USST satt stora förhoppningar på sin egentillverkade högeffektiva laser. Det visade sig dock att de inte hann få den färdig i tid så de hade inget annat alternativ än att använde samma typ av ljuskälla som övriga lag, en stark strålkastare. Till undsättning kom TurboCrawler som lånade ut sin starka strålkastare. Med hjälp av den tog de sig hela vägen upp på imponerande 58 sekunder. Det var 2 sekunder under den tidsgräns som var satt för att kunna inkvittera vinsten. De blev dock diskvalificerade eftersom reglerna också säger att man skall kunna göra en kontrollerad nedstigning inom 2 minuter, vilket det var en hel del diskussioner kring om huruvida de hade gjort det eller inte. Men oavsett om de vann prissumman eller inte, så var deras färd uppför kabeln mycket imponerande och lovar mycket gott inför framtiden.
Deltävlingen drabbades också av ett antal andra mindre operativa missöden vilket gjorde att vissa aktiviteter fick begränsas i sin utformning, men i det stora hela gick "Power Beaming Competition" väl till slut. Vädret var strålande, förutom vinden, över 20 000 besökare, och tältet där de olika lagen presenterade sina klättermaskiner var välbesökta. Till skillnad från förra året, var årets klättermaskiner mycket mer avancerade med lättviktsmaterial och en mycket mer omsorgsfullt utformad design. Emellertid är sådana system fortfarande i sin linda och utvecklas ständigt, till och med inför åskådarnas ögon under tävlingarna. Till nästa år kan man utan att överdriva, få se betydligt mer avancerade konstruktioner.
Tävlan utanför tävlan
Den klart svåraste uppgiften med att bygga en rymdhiss är att utveckla ett material som både är tillräckligt starkt och tillräckligt lätt för att bära en kabel som är 100 000 kilometer lång. Den andra deltävlingen, "The Tether Strength Competition", berörde just denna utmaning. Fyra lag deltog, Snow Star från University of British Columbia i Kanada, Centaurus Aerospace från Salt Lake City, Astroaraneae från Sacromento och slutligen Fireball med Bryan Laubscher, redaktör för "The Space Elevator Reference".
I lagens ansträngningar att göra sin kablar så korta som möjligt, gjorde 3 av lagen sin kablar alldeles för korta och blev därmed diskvalificerade. Regeln sa att kabeln inte får vara kortare än 2 meter. Astroaraneae var det enda laget som klarade sig genom det testet, så laget från Sacramento vann tävlingen innan den ens hade börjat. Dessutom får den inte väga mer än 2 gram, och måste kunna bära mer vikt än den referenskabel som NASA byggde, innan den bryts sönder. Deras kabel hade en enastående hållfasthet, strax över 3 GPa-cc/g.
Övriga lag protesterade eftersom de menade att reglerna inte var tillräckligt specifika, men organisatörerna stod på sig och menade att reglerna var tillräckliga. I sportslig anda ställdes ändå, utanför tävlan, de diskvalificerade lagen mot varandra. I den tävlingen stod Centaurus Aerospace som vinnare.
Rymdturism.se ser fram emot nästa års spel, där prissumman har stigit till en halv miljon dollar för var och en av det två deltävlingarna.
Foto: The Space Elevator Blog
Källor: http://www.elevator2010.org/site/teams.html och http://www.spaceelevatorblog.com/?cat=4
