Ett gigantiskt uppblåsbart torn skulle kunna användas för att ta människor till gränslandet mot rymden utan att man behöver använda sig av en raket. Dessutom skulle den kunna färdigställas mycket tidigare än en kabelbaserad rymdhiss, menar dess konstruktörer.
Uppblåsbara moduler som redan idag används av vissa rymdfarkoster skulle kunna byggas ihop till 15 kilometer höga torn, säger Brendan Quine, Raj Seth och George Zhu vid York University i Toronto, Kanada. Om den byggdes på toppen av ett lämpligt berg skulle man kunna nå en höjd på runt 20 kilometer, där den skulle kunna användas för forskning kring atmosfären, för telekommunikation, för turism eller för att användas som en startpunkt för att skjuta ut farkoster i rymden.
Dessa moduler, som består av ett kevlar-polyetylen kompositmaterial, skulle enligt uppfinnarna bli stabil om de fylldes med lätt gas såsom helium. För att testa konceptet byggde de en 7 meter hög modell som bestod av 6 moduler. Varje modul utgjordes av tre lager av polyetylen som var 8 centimeter i diameter monterade på en cirkulär avskiljare och fylld med luft. En mer detaljerad beskrivning finns i deras artikel som publicerades Acta Astronautica Volume 65.
För att en fullskalig konstruktion ska kunna stå upprätt behöver varje modul vara utrustade med gyroskop och aktiva stabilisatorer. Teamet arbetar nu utifrån ett 15 kilometer högt torn som består av 100 moduler, 230 meter i diameter, som byggs med uppblåsbara tuber som i sin tur är 2 meter i tvärsnitt. Man räknar med att hela konstruktionen kommer att väga runt 800.000 ton när den är uppblåst, vilket motsvarar 2 gånger vikten av världens största supertanker. För att inte tornet ska blåsa iväg, och för att man ska kunna komma upp i tornet, är den förankrad mot marken med tre stycken hisstubar. En resa med hissen ända upp till toppen skulle ta ungefär 40 minuter med en snitthastighet runt 35 kilometer i timmen. Men teamet nöjer sig inte med det, man tittar även på möjligheten att förlänga tornet till 200 kilometers höjd.
–20 kilometer upp är det lika mörkt som i rymden. Man kan se runt 600 kilometer i varje riktning. Turister skulle kunna få en utsikt som nästan är densamma som från rymden, men utan de problem som uppstår när man befinner sig i tyngdlöshet, säger Brendan Quine.
Det uppblåsbara tornet utgår från samma idé som den mycket omtalade rymdhissen. Men där rymdhissen är beroende av ett kablage som består av superstarka nanotuber, ett material som ännu inte har sett dagens ljus, använder sig tornet av material som idag redan finns. Och skulle något gå fel med tornet, skulle en falerad modul inte göra att hela strukturen kollapsar.
Detta uppblåsningsbara torn skulle också kunna användas för att skicka upp satelliter i rymden, till 30 procent lägre kostnad och med mycket mindre bränsleåtgång motsvarande ett helt raketsteg.
– Torn som detta är mycket mer realistiskt än en rymdhiss. Forskarna vid The York University har tagit fram den mest detaljerade planen för hur en sådant rymdtorn ska kunna byggas. Det är ett utvecklingsprojekt, ingen forskning är nödvändig. Detta rymdtorn skulle kunna, om vi vill, stå klart innan 2020, säger J. Storrs Hall, en forskare som för ett antal år sedan föreslog en liknande konstruktion för ett möjligt deltagande i X Prize.
Källa: http://www.newscientist.com/article/mg20227117.000-inflatable-tower-could-climb-to-the-edge-of-space.html
Foto: York University
